Är elever duktiga på IT?

IT-mamman twittrade följande igår från Framtidens Lärande.

Eva-Lis Sirén o Maria Stockhaus pratar om att elever är så duktiga på IT. Alla? Hoppas vi inte lutar oss tillbaka i det. #framlar

Just den sista meningen fick mig att reagera och twittra tillbaka...

Huvudet på spiken, eleverna är inte speciellt duktiga på IT, i allafall inte som grupp.Viktig fråga är HUR använder elever IT?

Så hur använder elever IT? Mina observationer från fältet är väldigt ovetenskapliga, men jag är inte helt säker på att de är ogiltliga för det.

Skall vi prata datorer så används datorerna nästan enbart till underhållning av olika slag. I tur och ordning 

• Youtube 
• Spel 
• Youtube 
• Musik
• Diverse sociala medier
• Film
• Youtube. 

Inget konstigt med det alls, det är det jag använder datorn till också i stor utsträckning, det som jag vill poängtera är att elever i tonåren i första hand använder datorer till konsumtion, och väldigt lite till produktion. (Som sagt ovetenskaplig observation...)

Det krävs ingen större kunskap om IT för att konsumera media på nätet idag. Anledningen till det är att datorer och program fungerar på ett enkelt sätt idag och det krävs inga kunskaper för att kunna konsumera. 

Elever idag är inte speciellt duktiga på IT. Elever var duktigare på IT för fem - sex år sedan än vad de är idag. Det är absolut ingen sanning lärare kan mindre om IT än vad eleverna kan! 

Vad betyder då detta?

Jo att lärare inte kan luta sig tillbaka och säga. ”Nä vadå, jag kan inte det där med datorer och så, men det fixar nog någon av eleverna!” Eleverna kan inte fixa det! Det ställer krav på oss lärare att vara de som behärskar materialet vi tar in i klassrummet, precis som vi måste behärska de ämneskunskaper som krävs.

Jag tror det är viktigt att vara medveten om detta. Myten om att ungdomar idag kan så mycket om datorer gör att vi lutar oss tillbaka och tror att det löser sig. Det har vi inte råd med.

-  
oooopss edit


Jag glömde påpeka en sak!!!! Viktigt viktigt viktigt... 


Det betyder inte att allting måste fungera direkt, vi kan lära tillsammans med eleverna, under tiden det kan vi alltid!!! IT användande kan bara läras genom agerande, det är en praktisk kunskap. Försök att lära dig ett hantverk genom att någon berättar för dig hur man gör. 

Demokrati i skolan

Jag är SO lärare och en av de saker som jag funderar väldigt mycket på är skoldemokrati. för mig är det en av de mer centrala uppgifter vi har i skolan. 
Nu tänker jag göra en enkel sak komplicerad. Jag kommer att ställa många frågor och jag kommer knappt besvara någon. 

I skolan skall vi enligt styrdokumenten arbeta i demokratiska arbetsformer. 

”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet”  (Lp094, Lpf94)

De frågor som dyker upp i mitt huvud runt det här är naturligtvis vad skall eleverna kunna vara med och påverka och vad skall de inte kunna påverka? Vad skall jag som lärare faktiskt bestämma och vad kan jag låta eleverna påverka? Betyder demokratiska arbetsformer att eleverna skall kunna påverka?

Andra frågor, eller kanske snarare problem som jag grunnar på och som kanske är lite svårare att besvara (som att ovanstående inte är svårt nog...) är.

Vem kontrollerar dagordningen? Vem är det som avgör vad vi kan göra? Vem avgör vad som är ett val och vad som inte är det? 

Hur påverkar personlig relationer beslutandeprocessen i klassrummet? Lyssnar vi lärare som har den formella makten i klassrummet olika mycket på olika personer? 

Ja hur skall vi som ledare i klassrummet förhålla oss till demokratifrågan i klassrummet?

För att kunna skapa en fungerande elevdemokrati i skolan så tror jag att det krävs att vi funderar på ovanstående, och tydliggör problemen för oss själva. (Att acceptera att man har ett problem är första steget... )

IKT (eller IT) utvecklingen i samhället tar nu äntligen klivet in i skolan och med den en helt annan möjlighet för oss att ta hänsyn till elevernas önskemål och att kunna demokratisera lärandeprocessen. Jag tänker så här...

Eftersom tekniken ger oss möjlighet att vara mer flexibla när det gäller var och när undervisning och lärande sker. Kommunikationen som blir möjlig med hjälp av tekniken gör att vi kan strunta i de gränser som begränsar undervisningen. Tekniken kan inte ersätta skolan och klassrummet men den kan utöka det.


En fråga som ställs på tisdag kväll kan besvaras onsdag morgon. Frågan kan ställas från en mobiltelefon på stan och kan besvaras direkt av läraren eller kamraten som sitter i klassrummet eller kanske är på väg med bussen. Undervisningen kan bli mer flexibel och därmed mer demokratisk i den mening att den passar för varje enskild elev på ett helt annat sätt. Det gör också att eleverna kan få betydligt mer inflytande över undervisningen innehåll och form.

Eller gör det? Är jag bara naiv som tror att den här förändringen kan komma till stånd?

Patient problem solving

En av de saker som jag och mina kollegor pratat om ganska mycket under den senaste tiden är hur svårt det är för tonåringar och vuxna med för den delen att låta något vara svårt. Föreläsningen som jag länkat till här ovanför tar upp den aspekten utifrån ett matteperspektiv som jag utan problem kan föra över på ”mina” SO-ämnen.

Problembaserat lärande pratades det mycket om under min tid på lärarutbildningen, men sedan dess så har åtminstone inte jag hört så mycket om den metodiken och det är inte något som vi arbetar aktivt med. Anledningen till att det är så tror jag vi hittar just i rädslan för motståndet när en uppgift blir svår. (Rädslan hos läraren för att eleverna skall fastna och ge upp, vilket de också gör.)

Hur kan vi undvika den rädslan? Hur kan vi får eleverna att känna sig utmanade istället för uppgivna?

Hur gör vi lärare? Hur konstruerar vi uppgifter? Kan det finnas en poäng i att göra riktigt svåra uppgifter som kräver mycket av eleverna? 

Det händer att uppgifter jag ger till mina elever är för svåra, eller att de kräver lite för mycket av dem. Resultatet är ofta riktigt dåligt eftersom de ger upp ganska tidigt i processen. Därför försöker jag undvika de svåra och stora uppgifterna och istället så delar jag upp uppgifterna i delar, ger eleverna ledtrådar och vägvisare för att hamna rätt. Problemet med det är att eleverna inte lär sig att lära utan blir hela tiden ledda i rätt riktning. Vi pratar om det livslånga lärandet och att skolans uppgift är att förbereda dagens ungdomar för en arbetsmarknad som vi inte vet hur den ser ut och för problem och svårigheter vi inte kan förutse. Hur kan de lära sig det utan att själva kunna angripa ett helt problem?